Ett reportage om fältspatsgruvor på Orust

Jag hade gått och lagt mig, men inte somnat.
Mamma kom in i rummet, med den ljusgloria
runt det mörka håret som hon alltid bar med sig
på kvällen, men som hon verkade lämna i dörröppningen.
Det var första gången jag såg dem.
Skatterna. De vita stenarna som lyste i mörkret,
den mörkt silversvart glänsande mineralen, som
hade samlat skogens sagor i sig i hundratusentals år. -När du blir stor skall du också få gå dit,
sa mamma. Till gruvan. Till skatternas värld, och sagornas.

utdrag ur texten av Malin Crona

läs hela texten